Golf på Lochgreen, en linksbana
Frukost 8:45, Sunkan och Kimmen var sist ner till frukosten (konstigt). Det utbröt ett mindre handgemäng om den mumsiga marmeladen. Några vill helst ha den som det stod jordgubb på och den fanns det tydligen för lite av. Det fanns dock andra bord att låna några byttor från. Kimmen frågar igen om det gick att få lite ost på mackorna svaret var enkelt och kort. Fredrik berättade att han fått nattligt besök. Efter de sena timmarna med Sunkan hade Kimmen tydligen lagt sig lite närmare Fredrik och lagt armen om honom. Det räckte inte med det, Kimmen ökade också volymen på sina snarkningar. Fredrik dunkade till honom ett par gånger varpå han flyttade sig lite och somnade om med en lägre volym.
Taxin hämtades oss 09:20 och ca 20 minuter senare stod vi framför 3 st första tees. Det visade sig att det är ett gemensamt klubbhus för 3 banor (Lochgreen, Darley och Fullarton). Vi anmälde oss och gick in i restaurangen. Nu skulle vi ha en bira innan rundan. Vi beställde och fick reda på att de inte fick servera alkohol före kl 10 i denna restaurang. Som tur var gångsträckan till 1:a tee kort och första start kl 10:32 så denna dag skulle vi i alla fall hinna med en kall innan rundan, dock efter en kortare väntan.
Ingen i boll 1 träffade fairway på första hålet som f.ö. bara var en transportsträcka ut på den riktiga banan. Framför klubbhuset låg det 3 st hål 1 och tre st hål 18 parallelt över ett fält. Inte direkt inspirerande men väl så tuffa hål. 1:an var en par 4 på 459 yards. 2:an var ett par 5 på 469 yards. Redan på hål två började en karaktäristisk linksbana synas. Kimmen som aldrig spelat en linksbana tidigare verkade smått lyrisk. Förutom några hål på mitten så var detta en ren linksbana. Skicket på fairway var inte det bästa men det gjorde inte så mycket då vi mest låg i roughen. Greenerna riktigt bra men ingen blixthalka. På hål 4 och 5 hade man en imponerande vy över havet och The Royal Troons klubbhus. För att ta sig ut på 4:an och tillbaka på 9:an var man tvungen att gå över en hårt trafikerad väg. När vi stod på 9:ans tee så hade vi Rödmossevägen i åtanke. Här var det inget snack om extra säkerhet eller varningsskyltar. Fredrik som visat upp en fin högersväng med sina drivar vid ett flertal tillfällen såg lite spak ut när han skulle slå. Siktade man mitt i fairway och fadade så hade man carryn mitt på vägen. Så han höll ut ordentligt till vänster. Vilket gjorde att han slog rakt för en gångs skull. Han var med men inte riktigt på rätt bana. Övriga hade också lite funderingar om vägen vid utslaget så det blev onödigt långt till hålet för de flesta. Mot slutet av rundan började det att blåsa lite vilket gav oss en lite föraning om hur svårt det kan vara ibland.
På hål 16 lyckades Bullen med konststycket att missa båda fairway och rugh bara för att finna en nedtrampad yta innan garagen för maskinparken ca 90 m till höger om tänkt spelriktning. Efter en hyfsad järnsexa tillbaka så blev det en enkel chip och enputt för att klara par. Detta skulle visa sig bli normalt för Bullen. Framförallt då han tog upp klumpklubban på tee.
Rundan tog 4 och 30 med väntan på nästan alla hål på vägen in, resultat enligt följande. Boll 2 vann med 73 mot 71
| Boll | Namn | PoängBogey | Poäng | Totalt |
| 1 | Fredrik | 35 | 6 | 8 |
| 2 | Sunkan | 33 | 4 | 10 |
| 2 | Bullen | 32 | 3 | 7 |
| 2 | Kimmen | 31 | 2 | 5 |
| 1 | Westberg | 27 | 1 | 2 |
| 1 | L-G | 26 | 0 | 0 |
Bullen gick och snackade med headproon och kollade upp om det fanns möjlighet att lira denna bana eller någon av de andra på torsdagen. Det visade sig att alla banor var uppbokade till och med 14:00 vilket vi tyckte var lite sent. Vi fick dock höra att Darley var den tuffaste banan av de tre. Jack Nicklaus har tydligen skjutit 86 där på 80:talet och slog sedan banrekordet på Lochgreen (banan vi lirat) dagen efter för att klara kvalet till British Open.
Väl hemma tog vi en stödbuling. Bullen, Sunkan och Kimmen gick ut för att handla lite snacks samt kolla upp öppettiderna i affärerna. Bullen och Sunkan hade funderingar på att handla några tröjor. Det visade sig att affärerna stängde redan 17:30 så för att handla var vi tvungna att komma hem tidigare från banan.
Efter ytterligare en stödbuling var det dags att prova May Chin’s Fiskrestaurang. Vi startade med en Dry martini (utan oliv då detta är något som tydligen är svårt att få tag på i detta land). Kimmen gick igenom vinlistan och bestämde sig för två olika typer av vitt till maten. Bullen som inte kan äta fisk fick nöja sig med ett glas rött. May Chin rekommenderade havsabborren och monk fish. Westberg och L-G fick varsin Monk. Fredrik, Kimmen och Sunkan tog havsabborren, Bullen fick en steak. Förätten fick vi inte välja, May Chin talade helt enkelt om vad vi skulle få. Efter mat och vin tog vi varsin kaffe och Cognac och satt kvar och snackade ett tag. Vi berättade att vi inte lyckades få en Irish Coffe på the Kirk Pub varpå May Chin lovade att ordna några. Detta blev in intressant sak. Det tog henne ca 5 minuter per drink att ordna dem. Och när de kom in såg de ut som en kaffelate men smakade ok. Bullen visade hur den skulle se ut och att det går att tillreda den på under minuten (förutsatt att det finns vispad grädde) May Chin sa att hon skulle ordna golfen åt oss på torsdagen och bjöd oss på en sambobka. Vi betalade notan (£270) och gick hem. Väl hemma satt vi i salongen och diskuterade med Jim ett tag. Han har tydligen jobbat som det mesta. För tillfället var han allt i allo på deras två B&B men i huvudsak jobbade han som rörkrökare. Tidigare hade han jobbat mycket på oljeriggar och sedan åkt runt och utbildat personal på riggar och oljefält.
