Vi samlades på EsGK och käkade en medhavd pizza. Restaurangen stängde redan 15:00. Uffe hade ordnat en tävling för personalen med flera. Bullen begärde in alla sex passen för att minska risken för strul vid incheckningen. Funderingar kring Fredriks plats pass uppstod men Fredrik intygar att det är giltigt och att han ringt Skotska ambassaden för att dubbelkolla det. Taxin kom ca 17:50 och vi var på väg straxt innan 18:00. Vi var på väg och låg redan före tidplan.
Efter bara en pisspaus anlände vi till Skavsta i god till innan incheckningen. Vi ställde oss i kön och väntade. Det är bara några få före oss i kön vilket skulle visa sig vara nyttigt. Väl vid incheckningen visade vi upp bokningsnummer och pass och allt flöt på tills Fredriks pass kom upp. Damen (Tjejen) bakom disken fnissade till och tittade på Fredrik. ”Ditt pass gick ut för nio år sedan”. Nu insåg vi alla att starten på resan var precis som den skulle. Efter att ha skrattat klart hänvisades Fredrik till huset på andra sidan gatan. Där fanns en polisstation som förmodligen inte gör annat än tar hand om förvirrade resenärer. Det tog ca 45 minuter innan Fredrik var tillbaka med ett nytt fräscht pass, det var dock temporärt vilket symboliserades av den pikant rosa färgen på omslaget. Vi fick oss ytterligare ett gott skratt och kunde äntligen avsluta incheckningen. Baggarna fick vi dock bära vidare till en separat inlämning. Ingen övervikt denna gång vilket hör till ovanligheterna när vi är ute. Vi säkrade upp att Fredrik hade tillräckligt med snus med sig denna gång (sist trodde han att 3 dosor skulle räcka i 9 dar).
För att klara av flygresan krävdes lite uppvärmning vilket avklarades i baren efter säkerhetskontrollen. Trots att vi missade lite tid vid incheckningen hann vi med en extra runda innan vi var tvungna att kliva på planet. På väg ombord stötte vi på en kändis från TV 4. TV bolagen satsar på stort när de skickar sina naturreportrar med Ryan Air. De lägger väl pengarna på kvalitativa reportage istället. Väl i luften krävdes lite vätska för att kunna svälja bort övertrycket i hörselgångarna. Tyvärr så är det så att om man väl kommit upp så måste man ner igen och även det trycker på i öronen. Efter landningen tog vi oss snabbt och smidigt genom passkontroll och tull. Vi behövde inte vänta länge innan taxin var på plats och vi kunde fylla den med vårt bagage. Bullen klev ombord sist och upptäckte att det fanns en bag kvar utanför taxin. Han frågade om alla hade packat in sina bagar. Svaret var ja och Bullen kollade om hans bag var med, det var den. Bullen läste namnet på den kvarglömda bagen och den tillhörde en viss herr Norbäck. Det visade sig att Fredrik packat in Bullens bag och glömt sin egen. Taxin tog oss mot Ayr och B&B. Väl framme vid boendet packade vi ur taxin och betalade. Sunkan upptäckte att han saknade sitt handbagage och gick tillbaka till taxin för att leta, men hittade den inte. Vi höll kvar taxin och gick igenom det sedvanliga. ”Hade du med den på planet, in i taxin etc”. Efter en extra koll visade det sig att han valt ut ett bra ställe i taxin att lägga väskan på, allt för att inte glömma var den låg. Sunkan och vi andra var nu väl uppvärmda och då kan även den bäste glömma även ett bra ställe.
May Chin (Jag hoppas att stavningen är i närheten) hälsade oss välkomna och visade oss runt. Hon försåg oss även med de två förbeställda flaskorna. Vi gjorde oss hemmastadda och satte oss i salongen och avslutade kvällen efter ett par skratt. May Chin informerade oss om att hon förutom två B&B även ägde en fiskrestaurang en bit bort. Hennes man Jim presenterade sig och vi kände oss hjärtligt välkomna. Vi konstaterade att vi nu var på plats och inget nu kunde stå i vägen för en härlig vecka i Skottland med fotboll, golf och whiskey.